Efter de sista dagarna med klättring som slitit bort den allra sista klätterhuden från fingertopparna känns det fatiskt rätt skönt att packa och fara hemåt. Dessutom är den maximala dosen som man klarar av fransmän uppnådd. De är bra på att få en att känna sig osynlig, tex när man frågar något på engelska och de tittar åt ett annat håll… Nu är vi på väg genom Paris och faschineras av den enorma mängd parisare som flyr stan över påskhelgen. Det lär ta ett tag att köra hem. På måndag stannar vi i tjugekull och bouldrar om kropp och väder tillåter. Ses snart!
Kommentera