Archive for the ‘Tävling’ Category

Midnattsloppet

augusti 16, 2011

 

I lördags sprang jag Midnattsloppet, mitt sjätte i ordningen, men det var 5 år sen sist. Och dessutom en förlossning och ett år som småbarnsförälder senare. I lördags var första gången jag sprang milen sen innan jag blev gravid. Jag visste att det skulle bli tufft och målet var att komma runt på under en timme.

Det är något speciellt med Midnattsloppet. Jag får otroliga energikickar av live-banden som spelar längs vägen och har plötsligt energi att ta några hopplasteg och digga med ena armen när jag springer förbi =) Alla människor som ropar hejarop längs vägen och vill göra high-five med en, marshallerna längs vägen upp för den branta stigningen till Sofia kyrka, underbart. Upploppsrakan då man ser målet långt borta på Hornsgatan och får riktig målkänning, då går det SNABBT! Denna gång var det många med mig som tryckte på det allra sista vi hade efter 9-kmskylten för att passera mål inom den magiska gränsen 1 timme! Och jag lyckades: 59 min och 42 sekunder!

Två av mina största supportrar stod och väntade på mig i mål, min kära mor och far.

Och efter loppet träffade jag min kompis Peo som också sprang på en bra tid trots brist på sömn och träning senaste året (han blev far till tvillingar i september).

Detta bildspel kräver JavaScript.

Boulder Bonanza och Contryfest på Ranch Ardelin

september 28, 2008

tn_IMG_0577.JPGI lördags var det dags för utomhus-bouldertävling på ett nytt ställe i stockholm. Ett gäng positiva klättrare har under en längre tid borstat och provklättrat över 50 olika boulderproblem i olika svårighetsgrader. Det är mäkta imponerande tycker jag. Dessutom håller problemen bra kvalitét, vilket gör att chansen att området inte växer igen ökar. Tävlingen pågick i fyra timmar och jag hann avverka 13 problem och Putte ytterligare några. Det finns massor kvar till nästa gång vi åker dit helt enkelt.

Efter tävlingens slut ordnades det grillfest, med massor av hamburgare (vegoburgare också, impad blev jag) och öl.

Med magen full av burgare åkte vi vidare, på nästa grillfest! Stefan och Sandra bjöd på Countryfest med livebandet Curly Ann i sitt vardagsrum! Vi anlände lagom till att bandet började spela, bra timing. Ska försöka få in någon bild på oss i vår tjusiga klädsel, som gjorde att vi vann pris för bästa klädsel. Trots en hel dag ute i skogen med fysisk ansträning som kändes det som om vi var piggast på festen… och alla andra gick hem innan midnatt. Ibland undrar man om vissa åldras snabbare än andra. Gå hem innan midnatt från en riktigt bra och genomtänkt fest (festtema, liveband, massa god mat, mycket folk, trevligt folk), det kan man göra när man blir gammal! Ok, ibland är man faktiskt trött och sliten, har man småbarn är man också ursäktad, men att alla går hem tidigt, det är skumt tycker jag..

tn_IMG_0572.JPG

Curly Ann on stage

Hundutställning

oktober 25, 2007

Ja då har vi avverkat vår första utställning. Det var spännande, liksom en ny erfarenhet för alla tre. Det blev en ganska lång dag i ett kallt ridhus i Uppsala, med 370 andra hundar av olika raser med tillhörande mattar och hussar, så det var ganska stimmigt! I Trollas klass, Storpudel, tikar, 4 månader, ställde hennes 3 systrar upp, så det blev en kamp systrar emellan. Det var en utmaning för mig med som inte hade en aning om hur man visade en hund på bästa sätt. Hon ska gå fördelaktigt och pudelmässigt och ställas upp snyggt, vilket är upp till mig som förare att få till. Haha, jag gjorde mitt bästa, men Stina suckade nog en hel del när jag missade att Trolla skulle stå snyggt! Alla fyra valparna fick först trava (nåja, skutta, springa och hoppa blev det en del av också) två varv i ringen. Sen skulle vi en och en ställa upp hundarna framför domarna och en domare skulle också känna på hunden. Trolla ville inte bli undersökt och ålade sig fint.. men resten gick bra. Tydligen så bra att vi vann klassen 🙂 Så efter en liten stund fick vi vara med i final om bästa storpudeln. Det var Trolla och en 6 månadersvalp. Oerfaren som jag var hann jag inte ens ställa upp Trolla (vilket man tydligen ska göra så fort man gått varvet runt), så domaren hann dela ut rosetten till den andra hunden innan jag riktigt fattade vad som hände, haha. Men tills nästa gång vet jag hur man ska göra! Ja just det, det blir fler gånger, det här var ju rätt så skoj!!

 

Bilder finns i fotoalbumet.

Trolla står fint framför domarna.jpg

En Svensk Klassiker säkrad!

juni 18, 2007

Det gick vägen, vi tog oss runt Vättern! Så himla nöjd och glad jag är nu.

Starten gick ju tidigt på morgonen, men trots det fick vi några timmars sömn. Konstigt var det att kliva upp och trycka i sig en portion pastasallad mitt i natten och sen cykla iväg. Eftersom vi startade kl 02:54 fick vi vara med om en underbar soluppgång i klart väder, det var speciellt. Från Motala ner till Jönköping är det lättcyklat, mycket nedför och plant. Sen börjar backarna, som alla varnat för, men de var inte så farliga tycker jag. Det gällde bara att växla ner och trampa på så var man snart uppe. Dessutom var mitt mantra ”hej kompis uppförsbacken, snart kommer jag till min kompis nedförsbacken”, det gjorde det lättare att köra upp för backarna. Dessutom hade jag min pojkvän, coach, hare och humörshöjare i ett, Putte, med som gjorde cyklingen mycket lättare!

Eftersom började det blåsa allt mer, vi kände att det var ett riktigt busväder som jagade oss söderifrån. När vi kört 20 mil tyckte jag det kände som vi nästan var framme, bara 10 mil kvar liksom. Då kände jag att det verkligen skulle gå vägen om inget oväntat hände. Men de 10 milen var ändå ganska slitiga eftersom man suttit så länge på cykeln. Rumpan gjorde ont och benen, speciellt mina knän, klagade en del. Men det var bara att bita ihop. När jag blev trött kröp jag ihop nära bakom Putte och fick mer skydd för vinden. De sista två milen ville vi avverka så snabbt som möjligt för att komma fram och få kliva av cykeln och slippa regnet som vi visste skulle komma. Vi hade ganska mycket krafter kvar så vi drog på och körde om en massa, massa cyklister. Härligt att kunna göra det och inte sega sig i mål och bli omkörd på slutet kan jag lova. Efter 15 timmar och 16 minuter var vi i mål och mitt mål att klara av En Svensk Klassiker var ett faktum!

Daniel och Nina gick i mål en stund senare, underbart att vi alla fullföljde så vi fick ta klassikern tillsammans.

 När regnet väl kom hade vi gått i mål, ätit och duschat allihopa. Och vi fick sitta inomhus och äta ett kvällsmål och värma oss hos de som hade campingen, sköna gubbar var det. Sen kröp vi ner i sovsäckarna i tältet och somnade så fort vi la huvudet på kudden, medan regnet öste ner utanför.

Håll tummarna!

juni 14, 2007

Nu är det snart dags.. för Vättern Runt. Hela 30 mil är det, vi har haft träningsrundor på uppåt 10 mil och det har gått bra. Men 30 mil är 30 mil.

På lördag morgon (tidigaste morgonen på länge kan jag lova..) kl 02:54 startar jag, Putte, Danne och Nina. Håll tummarna för oss! Och ni som vill kan beställa smstjänst för startnummer 12915, 12916, 12917, 12918 respektive!

 Detta är sista delmomentet i En Svensk Klassiker, så det är lite nervigt, vore ju skönt att klara av den nu!

Vi kommer tälta i Motala och sover över även till söndag för att vara något så när i körbart skick när vi ska rulla hemåt igen.

 Hej så länge!

Öppet Spår 2007

februari 27, 2007

I helgen var det dags att packa in skidorna, oss själva, Daniel, Nina och Lucas (Daniels son) och köra upp till Sälen. Denna gång hade vi mer tur med boendet och behövde inte bo i ett bajshus som ifjol… Vi delade på vardgsrummet och hade t.o.m. TV så vi kunde ligga i sängarna och slökolla på melodifestivalen innan vi somnade.

Kl fem på söndagsmorgonen studsade Putte upp och brassade frukost till oss trötta öppetspåråkare. Kl halv åtta gav vi oss iväg från starten i Sälen och började skida mot Mora, 9 mil söderut.. Det var mycket tuffare förhållanden jämtfört med ifjol. Snöfall och motvind samt lösa sladdriga spår gjorde att det blev slitsamt. Men de första fem milen njöt jag riktigt mycket, det är så otroligt vackert och häftigt att skida den vägen, upp på fjällsidor, över sjöar och myrar och ner i dalar. Förbi småbyar och fäbodar. Och inte minst alla människor som står och hejar och ringer i bjällror längs vägen, underbart!

8 timmar och 53 minuter efter att jag startat skidade jag under banderollen i mål i Mora, otroligt trött men otroligt nöjd att ha fullföljt loppet! Daniel och Nina åkte tillsammans hela loppet och gick i mål efter nästan 12 timmars skidande. Det känns jätteroligt och skönt att alla kom imål och nu kan vi gemensamt sikta mot det sista momentet i Klassikern; vätternrundan!

Återigen en stor eloge till underbara Putte som var coach, chaffis och barnvakt under hela dagen, utan honom hade det blivit mycket mycket jobbigare.. Ska fundera ut ett riktigt bra sätt att tacka honom på!

Han är förresten i Fontan med Tobbe och klättrar denna vecka. Jag slutade på TAC i fredags och börjar mitt nya jobb på torsdag, så nu har jag några dagar att vila upp mig på, inte helt opassande =) Det blir spännande med nytt jobb, men än vet jag inte så mycket mer än att jag ska resa runt i Europa och dokumentera hur företagets anläggningar funkar. Berättar mer när jag vet.

 Nu ska jag hoppa i säng, godnatt!

RAID Uppsala

oktober 14, 2006

Vi tog oss runt! Det var nordens största multisportävling, final i svenska cupen och alla i eliten var där, så det var bäddat för en tuff tävling! Och så var det jag och Putte, lag GUL och Tobbe och Jenny i lag BLÅ. 4:45 ringde väckarklockan, 9:30 gick starten.

Eftersom jag och Putte är gröngölingar inom multisportande var vårat mål att ta oss runt och helst inte komma sist! Under dubbla vinnartiden var också ett mål.

Första moment var en så kallad prolog; 2,5 km löpning för att sprida ut startfältet. Andra momentet var kanotpaddling med orientering. Putte och jag som aldrig paddlat tillsammans förr och aldrig paddlat under tävlingspress (som ju trots allt finns där även om man ”bara” ska ta sig runt) låg efter paddlingsmomentet på en hedrande 38:e plats av 42 startande lag! Alla chanser till förbättring med andra ord!

Tredje etappen var mountainbikeorientering. Väl uppe på cykeln kände jag verkligen, att yes, det här är vår grej, vi susade förbi rätt många andra lag och körde till och med bland de bästa mellan vissa kontroller. Så roligt med mtb!

Fjärde etappen var orientering efter en karta som vi fick på plats och alltså inte kunde planera vägvalen i förväg. Det var en hel del duktiga orienterare med i startfältet och de drog ju bara rakt in i skogen, vi mer normala (?!) tog stigar för att hitta rätt, förutom på slutet då vi blev lite mer järva och körde den varianten några gånger på korta sträckor, och det gick ju faktiskt bra. Orientering har jag gillat sen skoljympatiden, men det var ju sisådär 10 år sen nu så lite ringrostig var man ju. 

Sen var det dags för femte etappen, upp på cyklarna igen och köra järnet mellan kontrollerna. Men, precis innan vi kom ut ur skogen och bara hade vägar tillbaks till tävlingscentret, gick min cykel sönder…. skit också… växelörat helt av, bara att springa i uppförsbackarna och hänka på Putte på raksträckorna. En eloge till honom som orkade dra mig tillbaka.

Sista momentet var återigen orientering. Vi ägnade 20 minuter åt att leta efter första kontrollen, som var på ett annat ställe såklart, men som plåster på såren hittade jag massor av fina kantareller som jag plockade i kartplastfickan. De fick hänga med rundan runt 🙂 Efter den felorienteringen gick allt som på räls, vi hittade alla kontroller direkt och sprang i mål efter 4 timmar och 49 minuter på en 34:e plats.

I mål stod Tobbe och Jenny, som sprang i mål timmen innan, samt Nina, Danne och Lucas. Det är underbart att höra glada hejarop på upploppet och få en segerkram när man gått i mål, ja för det kändes verkligen som en seger!

Det blir definitivt fler tävlingar för oss i framtiden. Med lite mer rutin på paddling och kartläsning kommer det gå som smort!

Vinnarna då?  Jo, lag FOREST RUN sprang i mål på 2:57. Ett stort grattis till dem!

Dagen avslutades på bästa tänkbara sätt, med tacomiddag hos Tobbe och Jenny och sen en skön säng. *ZZZzzzZZZzzZ*

 

 

Kvällen innan RAID…

oktober 13, 2006

Jahop, hallen full av grejer, magen full av pasta, benen fulla av spring! Imorgon är det multisportpremiär för mig och Patrik. Som tack för lånet av vår bil bjöd Tobbe och Jenny oss på startavgiften till RAID, Nordens största multisporttävling. Tack sa vi och började ladda… och nu är det alltså snart dags, bara sova först. Har ni vägarna förbi Uppsala som kom dit och heja, vi passerar tävlingcentrat ett flertal ggr under dagen och det är mycket att titta på!

Idag jobbade jag min sista dag på GE, skönt för att det inte var världens roligaste jobb, men jag trivdes bra där, trist, för lite vemodig blir jag alltid när man ska säga hejdå.

Men nästa vecka ska jag på intervju för ett kemijobb, gissa vem som är GLAD???!!! 😀

 

Lidingöloppet

september 24, 2006

Pust, idag är jag inte så snabb, dagen efter Lidingöloppet… 3 mil kuperad terräng var nog det jobbigaste loppet jag genomfört hittills. Jag, Nina och Daniel genomförde vårt andra lopp i Klassikern (eg mitt tredje). Putte skulle också sprungit med oss idag, men han var klok nog att avstå när knäna gjorde ont redan innan, Lidingöloppet är en riktig knädödare med alla backar… Och vi som sprang fick en liten hejarklack och support ute i spåret, det gav mycket extra energi att få glada tillrop efter 8, 20 och 29,9 km! Tack vare honom finns även lite bilder från dagen som jag ska lägga upp snart.

Så det var alltså jag, Nina och Danne som stod på startlinjen tillsammans. När väl starten gått tappade vi kontakten med varandra ganska snabbt och började fokusera på vårt eget lopp. Första milen var som väntat enkel att klara av, tempot var långsamt vare sig man ville eller inte eftersom det var otroligt trångt på banan. Efter första milen lättade det upp och jag kunde börja springa mitt eget tempo, det var då det kändes som loppet verkligen började på riktigt. Mellan 12 och 17 km kändes det riktigt bra, men sedan började det kännas i kroppen att den aldrig sprungit längre än så någon gång. Sista milen var egentligen bara en kamp mot smärtan för att ta sig i mål så fort det bara var möjligt för att bli klar med det där självplågeriet! Putte, Tobbe och Jenny som stod och hejade strax innan mållinjen sa att jag såg rätt pigg och fräsch ut när jag sprang förbi, vad skenet kan bedra ibland…

Jag var bara så glad att det var över, visst var det häftigt att uppleva hur det var att springa Lidingöloppet som så många andra redan gjort före mig, men jag måste ju erkänna att cykla eller till och med åka längdskidor är mycket, mycket roligare!

Väl hemma igen, sliten men glad, lagade Putte tacomiddag till mig och vi skålade i skumpan som jag fick av Tobbe och Jenny (den var supergod, tack så mycket!). Jag avslutade kvällen med ett varmt bad med badbomb, tända ljus och Putte såklart!

Tack Nina för det jättefina och bra vätskebältet, det var underbart att ha på loppet 😀

Å tiden då? 3:14:06 och en 735:e placering, jag är jättenöjd 🙂 Daniel och Nina sprang i mål strax efter mig, de var också nöjda, vi har alla tagit oss runt och kan fortsätta Klassikersatsningen tillsammans. Det är superkul att de har hakat på Klassikern, att göra den tillsammans skapar verkligen ett mervärde. Till Vasaloppet hoppar även Putte på, det ser jag fram emot!

Bockstensturen 2006

september 15, 2006

Susen påminde mig om att jag glömt skriva om den senaste mtb-tävlingen som jag och Putte körde förra helgen. Så det tänkte jag göra nu.

Vi åkte dit ganska tidigt på lördag för Putte sa att han hade en överraskning som väntade där nere i Varberg. Och jag som är så nyfiken, det var riktigt jobbigt att sitta i bilen i flera timmar och fundera på vad det kunde vara! Men den som väntar på något gott (väntar alltid för länge eller hur var det nu..). När vi kom fram och checkade in på hotellet, ja hotell föresten, bara en sån sak att inte tälta är ju värsta lyxen, fick jag äntligen reda på vad överraskningen var. Jag skulle få ansiktsbehandling och massage på hotellets spa =) Huuuur skönt som helst vill jag lova. När behandlingen var klar slappade vi i hotellets bubbelpool ett tag innan vi högg in på middagsbuffén. Varför denna lyx kanske ni undrar, men vi passade på att fira att vi nu varit tillsammans i två år med hotell och cykeltävling.

På söndagen kl 10 stod vi (tillsammans med 1000 till) i startfållan och väntade på att få ge oss iväg på den 10 mil långa Bockstensturen. Banan var snabb och lätt de första 2 milen med mycket asfalt och grusväg, men sen kom leran.. och backarna… det blev riktigt tungt att cykla. Men två vurpor och 8 mil senare rullade jag över mållinjen, rejält sliten men otroligt glad över att ha genomfört loppet. Det var första gången jag cyklade 10 mil i sträck dessutom. 5 tim 35 min tog det för mig, Putte körde lite snabbare och hans sluttid blev 5 tim och 13 minuter. Men nästa år får han passa sig 😉

Efter målgång packade vi in oss i bilen och körde till Lagan där vi blev ompysslade av hans föräldrar. Massa god mat, fika och vila hjälpte till vid återhämtningen! På hemvägen på tisdagskvällen stannade vi hos Puttes syster Linda och hennes Håkan på middag. Såklart spanade in magen, Linda är ju gravid och nu syntes det, hur mysigt som helst 🙂