Archive for the ‘Resa’ Category

Lyx i Linköping

juli 30, 2009

Vi gjorde nåt som vi aldrig brukar göra, vi bokade 4stjärnigt hotell och drog iväg på en miniresa till Linköping. Vanligtvis bor vi i tält i skogen, på sin höjd på en camping och äter frystorkad mat. Men nu kände vi för att ha det lyxigt, äta på restaurang och bo bra mitt i smeten.

Lina och Erik var också i Linkan och på tisdagen visade Lina oss en fin liten klätterklippa i Grebo strax utanför staden. Vi mötte upp dem på parkeringen en bit från klippan och det blev en mysig lunch i bakluckan på bilarna innan vi knallade in till klippan och klättrade tillsammans några timmar.

En dag strosade vi på stan hela dagen och fikade, shoppade och lekte med Trolla vid Stångån, innan vi tog en bastu på hotellet och gick ut och åt middag på stan. Det var en av få härligt ljumna sommarkvällar denna sommar, vi kunde sitta på uteserveringen i kortärmat utan att frysa, jag bara älskar det!

På vägen hem stannade vi i Ågelsjön och klättrade, vårt älskade ställe. Det är nåt visst med klipporna där. Vi måste tillbaka en gång i höst och klättra, kanske blir det i september, när man får ha hela stället för sig själv.

bouldermeckat igen

april 14, 2009

Nu är vi i fontan igen. Ännu en dag är snart över. Jag sitter i sanden och har öppnat en öl. Putte drar på sista problemet. Jag har inte klättrat så hårt hittills. Har bra fotarbete men inte så starka muskler som sist.

Fontan here we come again!

april 10, 2009

Imorn drar vi till Fontan utanför Paris och ska klättra sandsten en vecka. Hoppas på fantastiskt väder och mycket klättring. Vi hörs om en vecka, Glad Påsk och hej!

Acapulco 5-9 januari

januari 9, 2009

Då var vi nere vid havet igen då. Allihopa längtade hit otroligt mycket när vi låg sjuka i en lägenhet i den stora staden. Bara att komma ner till friska vindar och öppet hav gjorde oss piggare. Men vi är inte helt krya än, det var en efterhängsen sjuka vi fick. Ingen av oss har någon direkt matlust fortfarande, alla har blivit lite tunnare de senaste dagarna..

 Acapulco är en riktig turisthåla, med stora höga hotell längs stranden, försäljare överallt och en massa pubar och annan kommers. Och det är DYRT! Ta Las Vegas och lägg till en strand, ungefär. Nordamerikaner gillar stället och det märks på alla amerikanska affärer och prisläget.

Eftersom vi inte är så pigga passar det oss bra att ligga vid poolen och sola eller ta ett dopp i havet och promernera längs den långa vackra stranden. Hans och Krister har surfat en dag också, men annars har vi hållt oss väldigt lugna!

Betza tog mig till ett matställe som heter 100% natural. Det var det bästa hon kunde gjort, perfekt för mig! Äntligen fick jag vällagad vegetarisk mat med tofu och härliga fruktcoctails som man kunde lita på var fräscha, tjoho! Jag har verkligen haft svårt (omöjligt) att hitta bra vegetarisk mat, så ni kan förstå att jag blev glad 🙂

Snart kommer vi hem till kalla mörka Sverige igen. Imorgon är vår sista hela dag här och jag ska verkligen insupa det härliga varma vädret, solen och det varma HAVET!

Men jag måste säga att jag längtar hem till lilla lugna välordnade Sverige och Nynäshamn och mina älsklingar Putte och Trolla!

Magnus_IMG_0774.JPG

Besök vid de berömda klipporna i Quebrada där klippdykare dagligen har uppvisning och dyker ca 30 meter ner i en smal kanal i havet.

Mexiko City 2 -4 januari

januari 5, 2009

Vi lämnade vårt trevliga hostel tidigt på morgonen för att ta flyget upp till Mexiko City. Oaxaca är en ganska stor stad med säkert en miljon invånare, nu skulle vi till till en jättestad med osannolika 23 miljoner invånare. Svårt för en svensk att greppa, vi som är 9 miljoner i hela landet. Staden är så gigantisk och man flyger en bra stund över en tätbebyggt område (med betong på tät) innan man landar, mitt bland alla hus. Som tur var var det inte rusningstrafik nu så taxiresan till släktingarna gick smidigt. Annars kan man lätt bli sittande ett par timmar i köer och det vill man inte, avgaserna är vidriga som det är ändå.

Betzas föräldrar, syskon,kusiner och övriga släktingar bor alla i Mexiko City och många av dem bor i samma området. De släktingar jag, mamma och pappa skulle bo hos bodde på en bit bort från föräldrarnas hus på samma gata, praktiskt.

Första dagen hände inte så mycket, Magnus och Anton var sega efter att ha haft problem med magen tyvärr. På kvällen var det julklappsutdelning mellan dem som inte varit med nere i Bahia de la Luna.

På lördagen visade Heidis kille David oss downtown. Det var intressant att se, bland annat har de en utgrävning av ruiner mitt i stan vid katredalen som kom fram när de skulle bygga tunnelbanan. Vi gick runt och kollade några timmar, sen var det dags att skynda hem och fixa oss. Det var dags för resans egentliga syfte, Mange & Betzas mexikanska bröllop!

När vi begav oss till kyrkan började Krister känna sig hängig och illamående och lagom till vi kom fram till kyrkan blev han tvungen att kräkas i närmsta buske stackarn. Men sen lyckades han hålla skenet uppe och gjorde en väl godkänd insats i kyrkan som gudfar vid Antons dop!

Efter dopet var det dags för själva bröllopet. I Mexiko är de katoliker, så vigseln skiljer sig en del från den svenska. Det var väldigt mycket mer kors i pannan och stänkande med heligt vatten samt de som ville fick ta nattvarden. Jag var med på ett hörn också genom att jag och Heidi la en lång kristallkedja kring paret som skulle symbolisera att de var förenade. Efter en ganska lång men vacker vigsel var det dags för festen.

Festen ja.. lagom till förrätten kände både Hans och jag att något inte var rätt, vi kallsvettades och mådde illa bara vi såg maten som bars in. Krister hade redan lagt sig på det hotellrum rakt över gatan som var tänkt för Anton senare under kvällen. Inom några minuter hade både jag och Hans lämnat festen och lagt oss i rad på hotellrummet. Det dröjde inte länge innan helvetet brakade lös.. senare kom mamma upp och dagen efter blev pappa sjuk..

Har aldrig varit med om mera lättsmittande sjuka och så aggressiv. Istället för mer sightsseeing och klättandes på vulkaner så låg vi i sängen istället och mådde illa, trist. Men Mexiko är fullt av magåkommor och bakterier så det var väl bara en tidsfråga innan vi skulle drabbas. Resten av familjen har varit dåliga i magen tidigare under resan, förutom jag, men nu drabbades alla, verkligen alla. Även de släktingar som vi bodde hos blev sjuka ungefär samtidigt.

På måndagen kände vi att vi trots allt hade tillräckliga krafter för att flyga ner till Acapulco, vilket vi gjorde. Det var en lättnad att lämna MC, intressant att ha sett men ingen önskan att återvända dit igen.

Oaxaca 31 december – 1 januari

januari 1, 2009

Vilket gulligt litet hostel vi hamnat på. Det ägs och drivs av en familj med 3 vuxna barn, en dotter och två söner. La Villada In. De har planer på att öppna ett lite lyxigare hostel och att bygga ekologiskt boende med egen energitillverkning och vattenhantering. Det behövs verkligen sådant tänk här, det verkar inte finnas några reningsverk utan vattnet går rakt ut i floder och hav, eller mitt i staden luktar det som på vissa ställen.. Potential för mitt företag, helt klart!

På nyårsaftonen besökte vi Monte Alban, ett historiskt ställe på en bergshöjd en bit utanför Oaxaca. Där fanns ruiner från Olmeker och Zapoteker, från 800 fkr till 500 ekr. De byggde pyramider och palats, bollplaner och andra ceremoniella byggnader utav sten, med handkraft, imponerande. Och mer än 2000 år senare står mycket fortfarande kvar. Efter besöket där utforskade vi centrala delarna av Oaxaca, det visade sig vara jättemysigt, med gågagator, vackra torg, en stor katredal och flera marknader. Vi hade blivit tipsade om att äta på den lokala marknaden, där man köpte kött och grönsaker som de sedan grillade direkt på plats på marknaden. Till det köpte man tortillas, diverse grönsaker och såser och något att dricka (Victoria eller X). Det var riktigt exotiskt att sitta där i en osande, stimmig marknadslokal full av mexikanare.

Nyårskvällen blev det bestämt att vi skulle fira på hostelet, för de skulle ordna stor fest med massa mat, dricka, dans och karaeokee. Det lät bra tyckte vi och dessutom kändes det som en bra idé att inte vara ute på stan och i trafiken på nyårsnatten. Fast det blev inte så mycket till fest. Jag fick inleda karaokeen och sjunga ytterligare en låt ihop med mamma. Sen var det några engelsmän där som också bidrog med lite skönsång (?) och pappan i familjen. Jag trodde mexare gillade att dansa men det var inte många på dansgolvet. Jag och mamma gjorde vårt bästa för att få igång dansgolvet men de andra satt mest och tittade på. Vid tretiden gick vi och la oss, då hade killarna i vår familj redan sovit en bra stund. Vi fick iaf öva på att prata spanska med hostelfamiljens släktingar, det var roligt, men så mkt salsa blev det ju inte som jag trott!

På nyårsdagen hyrde vi en taxi som körde oss på en tur till några kända ställen i en dalgång. Krister var tyvärr inte med för han behövde plugga för sin organkemitenta. Först åkte vi till Nierve del Agua, con Cascados petrificadas. Vägen i dalgången är rak och fin ända fram till staden Mitla. Sedan gick den över i en krokig och guppig grusväg som passerade igenom små byar på landsbygden. När vi kom fram var det en massa bilar och tom en buss där, faschinerande att de inte rustat upp den sista biten lite mer. Sevärdigheten där utgjordes av kalkrikt vatten som trycktes upp ur underjorden och som bildade vackra förstenade vattenfall när det nådde ytan. Det var väldigt vackert där och vi spenderade några timmar på platsen. Vår chaufför väntade lydigt vid bilen på oss när vi kom tillbaka. Sedan körde han oss till centrum i Mitla där vi gick på marknaden och jag köpte vackra handgjorda filtar som jag velat köpa sen vi planerade resan. Hans köpte också sig 2 st. Till sist körde chauffören oss till en bra restaurang i Oaxaca där vi åt lokal mat, det var jättegott. Vi avslutade med att gå in till stan och ta en kaffe latte och sitta och titta på folk. Gott kaffe är det ont om i Mexiko, så det kändes otroligt lyxigt att kunna köpa sig en kaffe latte bland bergen! Lite storstadsmänniska är man trots allt som uppskattar sådant =)

 

Uppe i bergen i Oaxaca

december 30, 2008

Vilken dag. Den började lite lätt panikartad med att vi satt på frukoststället och inte lyckades bli serverade frukosten vi så väl behövde inför bussresan. Det var en lapp som vi missade att lämna från kassan till köket, så vår frukost blev aldrig tillagad och vi sa inte till förrän det var för sent att börja laga den. Orsaken till att vi inte uppmärksammade misstaget var att vi var fullt upptagna med att vara upprörda för att vår vän Carlos tagit mer än rejält betalt för boendet. Han var väldigt angelägen att få betalt och när pappa kom ensam till hostelet igår ville han ha betalt. Det var väldigt rörigt för vi hade inte fått det hostelet och de antal rum vi bokat och han snackade en massa och sa en summa som det kostade och som sen visade vara dubbelt så mycket som det borde kostat. Detta var vi alltså upprörda över och glömde bort att kolla så vår frukost var på väg när vi satt där på restaurangen.

Vi köpte iaf lite tortillas mm så vi fick i oss mat, men sen kom nästa stressfaktor; våra förbeställda taxis dök inte upp så vi fick ringa efter nya, och tiden blev knapp för att hinna till andra sidan staden där vår buss avgick ifrån.

Bussresan till Oaxaca var hemsk. Det är nog inte mer än 30 mil, men vägen är dålig, slingrig och brant, bussens toalett fungerade inte och pappa och brorsorna blev dåliga i magen, plus att tanten bredvid mig spydde i en påse.. resan tog närmare 8 timmar och sedan ytterligare 1 timme innan vi tagit oss från stationen till hostelet, helt slut allihopa.

Men underbart var det att kliva in på hostelet, det är jättefräscht och fint, ägarna är trevliga och vi fick lite kvällsfika innan vi gick och la oss. Jag och mamma har fått egna rum och killarna sover i ett stort rum på översta planet.

Nu är jag så trött, dags att sova skönhetssömn, godnatt! Värdinnan sa att rummet med guldsängen är till för prinsessan och pekade på mig, och det stämmer ju, jag är familjens prinsessa säger de =)

Puerto Escondido 28-29 dec 2009

december 29, 2008

Taxiresan från Bahia de la Luna till PuertoEscondido tog ungefär 1,5 timme. Mamma och pappa åkte i en taxi och jag, Hasse och Krille åkte i en annan. Taxibilarna är små och det finns inga bilbälten bak, eventuellt finns ett i passagerarsätet fram. Och sen är trafiken inte som hemma, ingen bryr sig om rödljus, väjningsplikt och sånt trams..så det är lite nervöst att fara fram på vägarna här. När taxichafförerna väl hittat ner i byn Puerto Escondido och började närma sig vårt hostel, men inte riktigt visste vart det låg, då dök Carlos upp. Han kom körandes på sin vespa med surfingbrädan tvärs över så han tog upp hela vägens bredd. Vi småskrattade lite när vi såg honom först och undrade vad det var för knasboll. Och så visade sig det vara han som hade hand om hostellet. Av någon anledning fick vi inte på på stället vi förbokat, men fick 2 rum på ett enkelt hostel nära stranden, helt ok. Standarden här är väldigt enkel, inget varmvatten, inga riktiga fönster, vägarna är smala och av består av sand. Det finns inga riktiga restauranger, utan de lagar maten mer eller mindre på en bänk under ett plåttak. Godaste maten vi hittat här hittills serveras på ett litet ställe i närheten av hostelet. ”Restaurangen” består av en gjuten betongplatta med korrigerad plåt till tak och några plastmöbler under. Köket är en bakåtvänd bokhylla med stekplatta och ett kylskåp bredvid. Men maten de serverar är fräsch och välsmakande, och billig! Det gäller dock att välja noga vilken mat man äter så man inte blir dålig i magen.

En dag spenderade jag och mina föräldrar genom att gå längs den långa stranden in till den centrala delen av samhället för att växla pengar, handla lite mat och kolla in hur det såg ut. Dessutom stannade vi och badade längs vägen och åt lunch vid stranden. Det är svårt att hitta ställen man kan tänka sig att äta på, iaf för mig, som är mycket mer kräsen än resten av familjen. Men jag vill undvika at bli magsjuk så länge det bara går..

Hans och Krister hyrde surfbrädor och låg i vattnet hela dagen och försökte komma upp på brädan. De lyckades någorlunda till slut och sen var de trötta och solbrända och iaf lite mätta på havet – så pass att Krister till och med sa att det skulle bli kul att åka upp i bergen och uppleva lite kultur!

 

Så imorgon tar vi bussen upp till staden Oaxaca, det blir nästa äventyr för familjen Sjöberg.

Godnatt

Bahia de la Luna 27 dec 2008

december 27, 2008

Fast vi är långt ute på vischan, inga stora samhällen i närheten och bara en strand och hotellet att hänga på, är det inga problem att aktivera sig. Hotellet lånar ut kajaker och snorkelutrustning till dem som vill göra mer än ligga i skuggan och läsa en bok eller simma i havet.

 

Igår bokade vi en båt som tog oss havsvägen till ett litet samhälle (Zipolite) med en stor strand och några mindre stränder, en av dem hette Playa del Amor, kärleksstranden, och det var då sant, vi hade problem att få ett kärlekspar att uppmärksamma att vi ville lägga till vid stranden där de badade intensivt omslingrade om varandra!

 

Hans och Krister hyrde boogie boards och surfade i de härliga dyningarna, vi andra satt i skuggan och tog en öl och handlade lite smycken av lokala försäljare som kom förbi. Det är lagom att bara sitta i skuggan och njuta av det underbara vädret.

Innan vi åkte hem åt vi lunch bestående av alldeles nyfångad fisk. Servitören hade dock rökt lite för mycket maja, så han var lite flummig och lyckades missa min beställning, så jag fick ingen mat. Men Minerva och Betza bjöd på sin mat så vi blev mätta ändå.

Jag, Minerva och Ofelia lagade kvällens middag tillsammans, mexikansk tonfisksallad med ris. De använder lite andra ingredienser än vi och det är kul att få lite ny input på hur man kan variera maten. Exempelvis använder de mycket limefrukt. I salladen hade vi limejuice och de blandar limejuice med öl och sätter salt på glaskanten, det är uppfriskande när det är 30 grader varmt 🙂

Imorgon ska vi förflytta oss några mil västerut till Puerto Escondido och bo på hostel. Nästa gång jag hittar internetuppkoppling berättar jag om hur vi har det. Nu ska jag snorkla lite med min far!

Framme i Mexiko efter en låång resa

december 24, 2008

Efter en lång resa, som innebar flygresa från Stockholm via London och Mexiko City och en hotellnatt downtown MC, samt inrikesflyg ner till Hutaulco, är vi äntligen här. Här betyder en stor bungalow en bit ovanför havet, med utsikt över stranden, bukten och horisonten. Det är så nära paradiset man kan komma tror jag. I alla fall om man nyss lämnat ett mörkt och regnigt Stockholm med 2 plusgrader.. Här är det 35 grader på dagen och 20 på natten, minst 25 grader i vattnet, Me gusta mucho!

 

Vi mötte upp med Magnus, Betza, Anton och Betzas föräldrar Ofelia och på flygplatsen, och senare idag ansluter Betzas tvillingsyster Minerva. Jag reser med mina föräldrar och bröder.

 

Här är så varmt att bungalown inte behöver några väggar, man sover i praktiken utomhus under tak. Bara det en speciell upplevelse. Det finns två separata sovrum på nedervåningen samt en liten bungalow, där mina föräldrar sover. Hans & Krister får som vanligt finna sig i att bo lite provisoriskt och tältar i trädgården. Tur de är vana att sova på extrasängar och madrasser, de klagar inte.

 

I morse vaknade jag 05:50 och låg vaken medan ljuset sakta återkom. När solen kom fram dök den upp ur havet rakt utanför stranden, det var underbart vackert att beskåda.

 

Frukosten serveras i restaurangen nere vid stranden, likaså lunch och middag om man vill. Vi har även eget kök så vi kan laga en del mat själva om vi vill. Dock är vi 11 personer, så det går inte att göra något avancerat med den utrustning som finns. Men det finns gott om mexikansk mat som är enkel att tillaga, tortillas med bönor, korv, ost och stark sås till exempel.

 

Jag, Krister, Betza och Ofelia åkte till närmsta by för att handla frukt, snacks, vin och öl efter frukosten. Det var häftigt att handla på den lokala marknaden, ett ställe för varje vara vi behövde, inte som hemma där allt finns samlat på Coop Forum. Detta var charmigare, men tog mycket längre tid! Och så började de smyghöja priserna när de märkte att vi var utbölingar med stora nya sedlar att betala med. Så Betza gick och handlade vissa saker själv för att få normala priser.

 

Ikväll firar vi julafton genom att börja med vin och snacks i vardagsrummet i vår bungalow, och öppnar lite julklappar, sedan går vi ner till restaurangen och äter julbuffé.

 

Det känns overkligt att äntligen vara här.

 

God Jul på er alla

 

Besos de Mexiko.