Ett nytt kapitel i vårt liv

Särskilt för den minsta individen i familjen. Han har nämligen börjat skapa sig ett eget liv, med egna kompisar och egna aktiviteter, han har börjat i förskolan!

Denna vecka är det inskolning och i tisdags var jag och Robin där halva dagen. Robin kastade sig direkt över bilarna och allt annat med hjul. Sen hängde han vid spisen i dockvrån en stund innan det var dags för lunch. Till lunch serverades korv och mos, p-u-l-v-e-r-m-o-s. Mitt humör sänktes och jag kände att fasiken, ska det vara den här nivån på maten lunchtid för Robin de kommande åren. Jag trodde man kommit längre med kosten 2012. Dessutom lagas inte maten av en kock på förskolan utan i ett restaurangkök en bit bort. Det behöver inte vara en nackdel, men i detta fall kanske det är det. Nåja, jag ska inte döma ut maten än, men det är en väldigt viktig aspekt på kvaliteten tycker jag.

Efter maten var det dags att gå hem, behöver jag säga att Robin somnade i vagnen innan vi hann hem?

En nöjd kille somnade för natten innan sju och sov som en stock till 7 morgonen därpå.

Idag var det andra dagen och då var vi där 9-14. Robin har hittat en klar favoritleksak, en motorcykel, som han kan stegra på bakhjulet. Det är roligt att få vara med och se hur hans vardag kommer se ut framöver. Vilka hans fröknar är (ja vet de heter pedagoger men det känns så krystat att tala om ”pedagogerna”, så anonymt) och vilka hans nya kompisar är. Alla barnen är bara såå söta, jag skulle lätt kunna tänka mig att jobba där ett tag och få ta del av de här små liven och allt de ger. Jag har redan blivit bjuden på både ”kaffe” och ”mat” av en tjej, läst böcker med barn i knät och tröstat en ledsen liten tjej som bara ville upp till mig. Av nån anledning är det tjejerna som vågat anförtro sig åt mig redan. Å jo, Robins kompis Samuel som också börjar nu på samma avdelning, han ville bli buren av mig en stund, det var så gulligt.

Favvogrejen på förskolan

På det stora hela har Robin varit väldigt självständig och dragit iväg och lekt på eget håll i andra rum och jag har fått leta reda på honom efter ett tag. I morgon fortsätter inskolningen med Putte på plats. Jag kommer sitta och kolla mobilen hela tiden i väntan på nåt mms från dem =)

Med huset går det långsamt framåt. Vi kanske blir klara i sommar i denna takt om vi har tur. Men då ska vi ha tur.

Jag har i alla fall tagit tag i träningen nu. Ska börja på gruppträning och har börjat jogga och stretcha. 2012 ska formen slipas!

Annons

En grön jul!

Julklappspulkan står ensam och väntar, de snögubbar som han växa fram har smält bort.
Tomten kom inte heller med nån sandlåda, så vi gräver i mormors växthus istället.

Nu har rivningsarbetet äntligen kommit igång. Fast det förstås, inte idag för killen blev sjuk idag..
Men imorn skulle två nya komma. Hoppas vi blir klara tills nästa jul. Man börjar ju tvivla..

Tur vi har som kan bo hos mina föräldrar. Vad hade vi gjort annars??

Så här bor vi

Här kommer lite bilder på nya huset. Vi är ganska väl installerade nu känns det som. Ikväll invigde vi braskaminen, det blev riktigt varmt och härligt bara vi eldade två vedträn. Så vi ska nog hålla oss varma i vinter. Ved värmer ju tre gånger sägs det. När man hugger, när man bär in den och när man eldar den! Fast vedboden är ganska tom så vi måste få tag i ved om vi inte ska plundra min fars förråd i vinter..

Vi har tyvärr upptäckt en del skador på huset som försäkringsbolaget ska ta ställning till och att vi nyss fått tillträde gör inte saken enklare.. man kan få ont i magen för mindre, men jag väljer att inte oroa mig för något som jag i alla fall inte kan styra över. Och för övrigt är det enda viktiga i livet att ens nära och kära mår bra, materiella ting är sekundärt.

Trevlig allhelgonahelg på er alla!

Kvällspoesi

 

 

Längst ute på Knappelskär i Nynäshamn, där land möter öppet hav.. bland de vackraste platserna på jorden..

Jag och min cykel, rådjur och ejdrar

ingen annan

Lycka!

Tack för livet

Jag måste bara skriva ner något som jag går och tänker på varje dag. Varje dag är jag så otroligt tacksam för att leva och att ha en fin, underbar och frisk familj. Varje dag som vi har tillsammans är värd så otroligt mycket. Jag tar inget för givet, man vet aldrig vad som händer i framtiden, så varför drömma om den istället för att njuta nu liksom.

Alldeles nyss blev jag påmind om hur livet snabbt kan förändras för alltid, när jag tittade på SVT:s dokumenär ”En andra chans”. Den handlar om fyra människor som skadats i olyckor och blivit förlamade i olika grad. Ett ögonblicks verk som för alltid ändrat deras liv. En tvåbarnsmor från Nynäshamn som hamnade under bilen när den började rulla med sonen sittandes i. Vem skulle inte kastat sig fram och försökt stoppa bilen? Jag vet vem tjejen är, hon bodde alldeles vid mitt jobb förut och nu bor hon i radhusområdet alldeles bredvid oss. Hon kämpar på, vad kan man annars göra. Och plötsligt känns mina friska ben så otroligt värdefulla och underbara!

För nån dag sen hade jag en diskussion med en person om användande av bilbälte eller ej. För mig är det självklart att alltid försöka minimera risken att skada mig eller någon annan. Och ännu mer nu sen jag blivit mamma. Bilbälte, cykelhjälm, reflexer på kvällen, sele och rep när jag klättrar, brandvarnare i taket.. andra tycker att det som är menat att ske sker oavsett. Iaf, i programmet så var det en kvinna som skadades i en bilolycka för att hennes föräldrar lät henne sova i bilen utan bälte. Alla andra hade bälte och klarade sig med skrapsår.. mer behövs inte tilläggas…

När livet känns tufft och saker är jobbiga, så försöker jag alltid att tänka på allt bra jag har istället, det hjälper.

”Lev livet, varje dag” är mitt motto sen lång tid tillbaks, och det gör jag!