Archive for februari, 2009

I festfixartagen

februari 25, 2009

Snart fyller jag 30 år! 30 år har varit ett sånt avlägset antal år. Större delen av mitt liv har det känts jättegammalt att vara 30. Det är konstigt det här med ålder. Mina kolleger som är 40, 50, 60 år får mig att känna mig jätteung som blivande 30-åring. När vi skulle skriva upp oss på listan för läkarundersökning skojade Peter om att han inte ville ta tiden efter mig för att han skulle känna sig så gammal med sitt personnummer under mitt.. Men de som är under 20 år tycker att 30-åringar är gamlingar!

När jag var 20 trodde jag att vid 30 skulle jag vara gift, ha minst 2 barn och bo i villa. Men ju närmre 30 jag kommit, desto mer har jag ju insett att man inte är så himla gammal när man passerat 30, haha! Allt det där är fortfarande med i planen men det behöver inte ske så fort som jag trodde då. Hur skulle man hinna med allt?

Nåväl, tillbaks till festplanerna. En rejäl 30årsfest har jag alltid planerat att ha, och det verkar det bli. Så gott som alla jag bjudit har tackat ja så det är 40-talet vänner som ska partaja till temat ”Glitter och Glamour med 70-talstouch”! SUPERKUL!!!

Ska planera lite till nu innan det är dags att sova.

Inbjudan, utifall du missat den, ni som läser här borde fått inbjudan, men har ni inte det så välkomna!

 Glitter & Glamour med en touch av 70-tal!.pdf

Annonser

En dag på skidor, äntligen!

februari 16, 2009

Har inte stått på riktiga skidor på flera år, men nu var det äntligen dags igen! Jag och Putte packade in alpinutrustningen i bilen, mellanlandade på lördagsmiddag i Kungsängen och drog vidare till Kungsberget i Sandviken på söndagsmorgonen. Vi fick fint väder och en del sol, cirka -10 grader, perfekt!

Vi träffades tack vare vårt gemensamma skidintresse, spenderade en vinter i Gressoney och nästkommande i Åre. Men sen tog det tvärstopp med skidåkningen av olika anledningar. Dels hade vi upptäckt klättringen och åkt oss ganska mätta på skidåkningen. Dels är slalom en dyr sport att hålla på med och klättringen billigare när det kommer till val av semesterort. Sen var det två år som jag toktränade längdskidåkning och det tog alla lediga helger och lov i anspråk, så utförsåkningen fick prioriteras ned. Men inte i år =)

Idag är mina lår och vader väldigt möra, men det är en härlig känsla när man vet att det är skidåkningen som orsakat smärtan *le*

Nu ska vi snart boka resa till Alperna. Försöker hitta billig restresa till snörik alport, gärna med resesällskap (men det är inte så många vi känner som ska åka i år verkar det som).  Ser fram emot att komma iväg!

Mobilberoende generationen

februari 1, 2009

Igår fick jag verkligen känna på hur fruktansvärt mobilberoende jag är. Utan mobilen är jag handikappad, helt klart.

För i fredags kväll när jag kom hem efter Boulder Open (klättring 3h som en tok) och var trött, skulle jag starta om mobilen för det var något fel så jag inte kunde smsa. Och så slog jag in fel kod… tre ggr, hur lyckas man? Men jag var så säker på att vid sista försöket, ja nu är det rätt kod! Så telefonen låstes.. Klockan var midnatt och jag helt slut så jag ville bara sova egentligen, men helst skicka ett godnatt sms till Putte som är i Spanien. Vi skickar ett sms varje kväll för att meddela att allt är bra, så man kan sova lugnt. Vi har ingen riktig fast telefon heller och vår Skypetelefon fungerar inte för tillfället. Så jag laddade min Skype på datorn med 100 kr så jag kunde smsa från den, sen somnade jag, pust.

Igår åkte jag till jobbet för att hämta PUK-koden, trodde jag. Fast såklart var nyckeln till kontoret borta, inte på nyckelringen som den alltid brukar vara. Letade överallt, till slut hittade jag den på golvet i bilen och kunde åka till jobbet. Väl där läste jag på avtalspappret att PUK-koden hittade man på ”Mina Sidor” på nätet. Så hem igen och in på nätet. Kruxet var att man skulle skapa ett användarkonto där, och för att kunna slutföra skickades ett sms till, ja, mobilen! Bra tänkt Tele2… Vid det här laget var jag ganska desperat. Jag skulle vara på kalas kl 14, klockan var redan 13:30 och jag kunde inte ringa och säga att jag var sen ens en gång. Ett sista försök var att prova ringa kundtjänsten via Skypen, och de svarade fast det var lördag!! och kunde ge mig PUK-koden!! Gissa om jag blev lättad! Behövde en långpromenad med Trolla för att varva ner, sen åkte jag på 30-årskalas hos Sandra och hade det supertrevligt resten av lördagen. 

Lite jobbigt är det att man är så beroende av mobiltelefonen. Man kommunicerar konstant med omvärlden via den, har alla viktiga telefonnummer där. Dessutom är alla vana vid att omedelbart kunna kommunicera, så om någon helt plötsligt har mobilen avslagen när man pratat om att ses men utan att man berstämt exakt var och när det var man skulle ses, blir det helt fel. Men frågan är, var det bättre förr??