Mexiko City 2 -4 januari

Vi lämnade vårt trevliga hostel tidigt på morgonen för att ta flyget upp till Mexiko City. Oaxaca är en ganska stor stad med säkert en miljon invånare, nu skulle vi till till en jättestad med osannolika 23 miljoner invånare. Svårt för en svensk att greppa, vi som är 9 miljoner i hela landet. Staden är så gigantisk och man flyger en bra stund över en tätbebyggt område (med betong på tät) innan man landar, mitt bland alla hus. Som tur var var det inte rusningstrafik nu så taxiresan till släktingarna gick smidigt. Annars kan man lätt bli sittande ett par timmar i köer och det vill man inte, avgaserna är vidriga som det är ändå.

Betzas föräldrar, syskon,kusiner och övriga släktingar bor alla i Mexiko City och många av dem bor i samma området. De släktingar jag, mamma och pappa skulle bo hos bodde på en bit bort från föräldrarnas hus på samma gata, praktiskt.

Första dagen hände inte så mycket, Magnus och Anton var sega efter att ha haft problem med magen tyvärr. På kvällen var det julklappsutdelning mellan dem som inte varit med nere i Bahia de la Luna.

På lördagen visade Heidis kille David oss downtown. Det var intressant att se, bland annat har de en utgrävning av ruiner mitt i stan vid katredalen som kom fram när de skulle bygga tunnelbanan. Vi gick runt och kollade några timmar, sen var det dags att skynda hem och fixa oss. Det var dags för resans egentliga syfte, Mange & Betzas mexikanska bröllop!

När vi begav oss till kyrkan började Krister känna sig hängig och illamående och lagom till vi kom fram till kyrkan blev han tvungen att kräkas i närmsta buske stackarn. Men sen lyckades han hålla skenet uppe och gjorde en väl godkänd insats i kyrkan som gudfar vid Antons dop!

Efter dopet var det dags för själva bröllopet. I Mexiko är de katoliker, så vigseln skiljer sig en del från den svenska. Det var väldigt mycket mer kors i pannan och stänkande med heligt vatten samt de som ville fick ta nattvarden. Jag var med på ett hörn också genom att jag och Heidi la en lång kristallkedja kring paret som skulle symbolisera att de var förenade. Efter en ganska lång men vacker vigsel var det dags för festen.

Festen ja.. lagom till förrätten kände både Hans och jag att något inte var rätt, vi kallsvettades och mådde illa bara vi såg maten som bars in. Krister hade redan lagt sig på det hotellrum rakt över gatan som var tänkt för Anton senare under kvällen. Inom några minuter hade både jag och Hans lämnat festen och lagt oss i rad på hotellrummet. Det dröjde inte länge innan helvetet brakade lös.. senare kom mamma upp och dagen efter blev pappa sjuk..

Har aldrig varit med om mera lättsmittande sjuka och så aggressiv. Istället för mer sightsseeing och klättandes på vulkaner så låg vi i sängen istället och mådde illa, trist. Men Mexiko är fullt av magåkommor och bakterier så det var väl bara en tidsfråga innan vi skulle drabbas. Resten av familjen har varit dåliga i magen tidigare under resan, förutom jag, men nu drabbades alla, verkligen alla. Även de släktingar som vi bodde hos blev sjuka ungefär samtidigt.

På måndagen kände vi att vi trots allt hade tillräckliga krafter för att flyga ner till Acapulco, vilket vi gjorde. Det var en lättnad att lämna MC, intressant att ha sett men ingen önskan att återvända dit igen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: