Puerto Escondido 28-29 dec 2009

Taxiresan från Bahia de la Luna till PuertoEscondido tog ungefär 1,5 timme. Mamma och pappa åkte i en taxi och jag, Hasse och Krille åkte i en annan. Taxibilarna är små och det finns inga bilbälten bak, eventuellt finns ett i passagerarsätet fram. Och sen är trafiken inte som hemma, ingen bryr sig om rödljus, väjningsplikt och sånt trams..så det är lite nervöst att fara fram på vägarna här. När taxichafförerna väl hittat ner i byn Puerto Escondido och började närma sig vårt hostel, men inte riktigt visste vart det låg, då dök Carlos upp. Han kom körandes på sin vespa med surfingbrädan tvärs över så han tog upp hela vägens bredd. Vi småskrattade lite när vi såg honom först och undrade vad det var för knasboll. Och så visade sig det vara han som hade hand om hostellet. Av någon anledning fick vi inte på på stället vi förbokat, men fick 2 rum på ett enkelt hostel nära stranden, helt ok. Standarden här är väldigt enkel, inget varmvatten, inga riktiga fönster, vägarna är smala och av består av sand. Det finns inga riktiga restauranger, utan de lagar maten mer eller mindre på en bänk under ett plåttak. Godaste maten vi hittat här hittills serveras på ett litet ställe i närheten av hostelet. ”Restaurangen” består av en gjuten betongplatta med korrigerad plåt till tak och några plastmöbler under. Köket är en bakåtvänd bokhylla med stekplatta och ett kylskåp bredvid. Men maten de serverar är fräsch och välsmakande, och billig! Det gäller dock att välja noga vilken mat man äter så man inte blir dålig i magen.

En dag spenderade jag och mina föräldrar genom att gå längs den långa stranden in till den centrala delen av samhället för att växla pengar, handla lite mat och kolla in hur det såg ut. Dessutom stannade vi och badade längs vägen och åt lunch vid stranden. Det är svårt att hitta ställen man kan tänka sig att äta på, iaf för mig, som är mycket mer kräsen än resten av familjen. Men jag vill undvika at bli magsjuk så länge det bara går..

Hans och Krister hyrde surfbrädor och låg i vattnet hela dagen och försökte komma upp på brädan. De lyckades någorlunda till slut och sen var de trötta och solbrända och iaf lite mätta på havet – så pass att Krister till och med sa att det skulle bli kul att åka upp i bergen och uppleva lite kultur!

 

Så imorgon tar vi bussen upp till staden Oaxaca, det blir nästa äventyr för familjen Sjöberg.

Godnatt

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: