Uppe i bergen i Oaxaca

Vilken dag. Den började lite lätt panikartad med att vi satt på frukoststället och inte lyckades bli serverade frukosten vi så väl behövde inför bussresan. Det var en lapp som vi missade att lämna från kassan till köket, så vår frukost blev aldrig tillagad och vi sa inte till förrän det var för sent att börja laga den. Orsaken till att vi inte uppmärksammade misstaget var att vi var fullt upptagna med att vara upprörda för att vår vän Carlos tagit mer än rejält betalt för boendet. Han var väldigt angelägen att få betalt och när pappa kom ensam till hostelet igår ville han ha betalt. Det var väldigt rörigt för vi hade inte fått det hostelet och de antal rum vi bokat och han snackade en massa och sa en summa som det kostade och som sen visade vara dubbelt så mycket som det borde kostat. Detta var vi alltså upprörda över och glömde bort att kolla så vår frukost var på väg när vi satt där på restaurangen.

Vi köpte iaf lite tortillas mm så vi fick i oss mat, men sen kom nästa stressfaktor; våra förbeställda taxis dök inte upp så vi fick ringa efter nya, och tiden blev knapp för att hinna till andra sidan staden där vår buss avgick ifrån.

Bussresan till Oaxaca var hemsk. Det är nog inte mer än 30 mil, men vägen är dålig, slingrig och brant, bussens toalett fungerade inte och pappa och brorsorna blev dåliga i magen, plus att tanten bredvid mig spydde i en påse.. resan tog närmare 8 timmar och sedan ytterligare 1 timme innan vi tagit oss från stationen till hostelet, helt slut allihopa.

Men underbart var det att kliva in på hostelet, det är jättefräscht och fint, ägarna är trevliga och vi fick lite kvällsfika innan vi gick och la oss. Jag och mamma har fått egna rum och killarna sover i ett stort rum på översta planet.

Nu är jag så trött, dags att sova skönhetssömn, godnatt! Värdinnan sa att rummet med guldsängen är till för prinsessan och pekade på mig, och det stämmer ju, jag är familjens prinsessa säger de =)

Annons

Puerto Escondido 28-29 dec 2009

Taxiresan från Bahia de la Luna till PuertoEscondido tog ungefär 1,5 timme. Mamma och pappa åkte i en taxi och jag, Hasse och Krille åkte i en annan. Taxibilarna är små och det finns inga bilbälten bak, eventuellt finns ett i passagerarsätet fram. Och sen är trafiken inte som hemma, ingen bryr sig om rödljus, väjningsplikt och sånt trams..så det är lite nervöst att fara fram på vägarna här. När taxichafförerna väl hittat ner i byn Puerto Escondido och började närma sig vårt hostel, men inte riktigt visste vart det låg, då dök Carlos upp. Han kom körandes på sin vespa med surfingbrädan tvärs över så han tog upp hela vägens bredd. Vi småskrattade lite när vi såg honom först och undrade vad det var för knasboll. Och så visade sig det vara han som hade hand om hostellet. Av någon anledning fick vi inte på på stället vi förbokat, men fick 2 rum på ett enkelt hostel nära stranden, helt ok. Standarden här är väldigt enkel, inget varmvatten, inga riktiga fönster, vägarna är smala och av består av sand. Det finns inga riktiga restauranger, utan de lagar maten mer eller mindre på en bänk under ett plåttak. Godaste maten vi hittat här hittills serveras på ett litet ställe i närheten av hostelet. ”Restaurangen” består av en gjuten betongplatta med korrigerad plåt till tak och några plastmöbler under. Köket är en bakåtvänd bokhylla med stekplatta och ett kylskåp bredvid. Men maten de serverar är fräsch och välsmakande, och billig! Det gäller dock att välja noga vilken mat man äter så man inte blir dålig i magen.

En dag spenderade jag och mina föräldrar genom att gå längs den långa stranden in till den centrala delen av samhället för att växla pengar, handla lite mat och kolla in hur det såg ut. Dessutom stannade vi och badade längs vägen och åt lunch vid stranden. Det är svårt att hitta ställen man kan tänka sig att äta på, iaf för mig, som är mycket mer kräsen än resten av familjen. Men jag vill undvika at bli magsjuk så länge det bara går..

Hans och Krister hyrde surfbrädor och låg i vattnet hela dagen och försökte komma upp på brädan. De lyckades någorlunda till slut och sen var de trötta och solbrända och iaf lite mätta på havet – så pass att Krister till och med sa att det skulle bli kul att åka upp i bergen och uppleva lite kultur!

 

Så imorgon tar vi bussen upp till staden Oaxaca, det blir nästa äventyr för familjen Sjöberg.

Godnatt

Bahia de la Luna 27 dec 2008

Fast vi är långt ute på vischan, inga stora samhällen i närheten och bara en strand och hotellet att hänga på, är det inga problem att aktivera sig. Hotellet lånar ut kajaker och snorkelutrustning till dem som vill göra mer än ligga i skuggan och läsa en bok eller simma i havet.

 

Igår bokade vi en båt som tog oss havsvägen till ett litet samhälle (Zipolite) med en stor strand och några mindre stränder, en av dem hette Playa del Amor, kärleksstranden, och det var då sant, vi hade problem att få ett kärlekspar att uppmärksamma att vi ville lägga till vid stranden där de badade intensivt omslingrade om varandra!

 

Hans och Krister hyrde boogie boards och surfade i de härliga dyningarna, vi andra satt i skuggan och tog en öl och handlade lite smycken av lokala försäljare som kom förbi. Det är lagom att bara sitta i skuggan och njuta av det underbara vädret.

Innan vi åkte hem åt vi lunch bestående av alldeles nyfångad fisk. Servitören hade dock rökt lite för mycket maja, så han var lite flummig och lyckades missa min beställning, så jag fick ingen mat. Men Minerva och Betza bjöd på sin mat så vi blev mätta ändå.

Jag, Minerva och Ofelia lagade kvällens middag tillsammans, mexikansk tonfisksallad med ris. De använder lite andra ingredienser än vi och det är kul att få lite ny input på hur man kan variera maten. Exempelvis använder de mycket limefrukt. I salladen hade vi limejuice och de blandar limejuice med öl och sätter salt på glaskanten, det är uppfriskande när det är 30 grader varmt 🙂

Imorgon ska vi förflytta oss några mil västerut till Puerto Escondido och bo på hostel. Nästa gång jag hittar internetuppkoppling berättar jag om hur vi har det. Nu ska jag snorkla lite med min far!

Framme i Mexiko efter en låång resa

Efter en lång resa, som innebar flygresa från Stockholm via London och Mexiko City och en hotellnatt downtown MC, samt inrikesflyg ner till Hutaulco, är vi äntligen här. Här betyder en stor bungalow en bit ovanför havet, med utsikt över stranden, bukten och horisonten. Det är så nära paradiset man kan komma tror jag. I alla fall om man nyss lämnat ett mörkt och regnigt Stockholm med 2 plusgrader.. Här är det 35 grader på dagen och 20 på natten, minst 25 grader i vattnet, Me gusta mucho!

 

Vi mötte upp med Magnus, Betza, Anton och Betzas föräldrar Ofelia och på flygplatsen, och senare idag ansluter Betzas tvillingsyster Minerva. Jag reser med mina föräldrar och bröder.

 

Här är så varmt att bungalown inte behöver några väggar, man sover i praktiken utomhus under tak. Bara det en speciell upplevelse. Det finns två separata sovrum på nedervåningen samt en liten bungalow, där mina föräldrar sover. Hans & Krister får som vanligt finna sig i att bo lite provisoriskt och tältar i trädgården. Tur de är vana att sova på extrasängar och madrasser, de klagar inte.

 

I morse vaknade jag 05:50 och låg vaken medan ljuset sakta återkom. När solen kom fram dök den upp ur havet rakt utanför stranden, det var underbart vackert att beskåda.

 

Frukosten serveras i restaurangen nere vid stranden, likaså lunch och middag om man vill. Vi har även eget kök så vi kan laga en del mat själva om vi vill. Dock är vi 11 personer, så det går inte att göra något avancerat med den utrustning som finns. Men det finns gott om mexikansk mat som är enkel att tillaga, tortillas med bönor, korv, ost och stark sås till exempel.

 

Jag, Krister, Betza och Ofelia åkte till närmsta by för att handla frukt, snacks, vin och öl efter frukosten. Det var häftigt att handla på den lokala marknaden, ett ställe för varje vara vi behövde, inte som hemma där allt finns samlat på Coop Forum. Detta var charmigare, men tog mycket längre tid! Och så började de smyghöja priserna när de märkte att vi var utbölingar med stora nya sedlar att betala med. Så Betza gick och handlade vissa saker själv för att få normala priser.

 

Ikväll firar vi julafton genom att börja med vin och snacks i vardagsrummet i vår bungalow, och öppnar lite julklappar, sedan går vi ner till restaurangen och äter julbuffé.

 

Det känns overkligt att äntligen vara här.

 

God Jul på er alla

 

Besos de Mexiko.

Lunes viajarémos a Mexico!

På måndag åker vi till Mexiko!

Tre veckors semester med sol, värme, bad, fest, äventyr. Det kan inte bli bättre. Magnus genidrag, att gifta sig med en mexikanska och ge resten av familjen Sjöberg extrasläkt i Mexiko, det gillar jag =) Vi kommer flyga till Mexiko City, vidare inrikes ner till Huatulco som ligger nere i söder vid havet. Där firar vi jul med några från mexikanska familjen. Sen bär det av norrut via Oaxaca, en gammal stad med indianfornlämningar och annat spännande att utforska. Där stannar vi till efter nyår, då vi tar oss upp till MC igen och firar Magnus och Betzas giftermål återigen (första gången var ju i somras) med en stor fest. Den sista veckan flyger vi ner till kusten igen och tillbringar i Acapulco.

Jag ska försöka posta några inlägg på resan, och resten får ni höra när jag är tillbaka igen!

God Jul och ett gott nytt år önskar jag er alla!

50 Fresh Bouldertävling

Klättertävlingen och 5-årsjubileet på Klättercentret igår var jättetrevligt. Det var lite väl mycket folk som var med i tävlingen, så det blev trångt och lite farligt när så många klättrade samtidigt, men det gick. Det var många man kände där som man inte sett så mycket i höst! Bland annat var Michael där, som har flyttat till Schweiz, men är hemma på besök. Tobbe, Jenny och Zindy var också där. Efter tävlingen drack vi champagne och åt lussebullar, perfekt kombo efter 3 timmars hårt klättrande, haha!!

Putte och jag vann varsin väska i utlottningen, jättefina väskor för klätterutflykter i vår. *längtar*.

En lite rolig sak som Jenny och jag konstaterade: Hon har också en Wake Up Lamp och frågade vilken ljusstyrkenivå jag har den på. Jag tänkte direkt, finns det något annat alternativ än att ha den på max (nivå 20)?

Jenny har sin på nivå 2, och kan inte ha den på högre, för då lyser den för starkt!

Jag däremot vaknar inte fast den står på 20 och lyser ca 30 cm från mitt ansikte på nattduksbordet… Säger en del om att jag faktiskt är lite extremt trött nu på vintern..

Blir skönt att komma till solen i Mexiko om en vecka, det kommer göra mig gott!

 

Skidåkning som regnar bort..

..är riktigt trist. Regnet öser ner istället för att det snöar ymnigt, så man kan åka skidor i helgen. Blir rullskidor eller inomhushelg, nåt av det.

Idag hade vi jättemysigt lussefika på jobbet. Glögg, lussebullar, pepparkakor, julgran och tända ljus. Det blev en bra julig mysig stämning och fikapausen blev nog lite längre än vanligt 🙂

Ikväll är det 5-årsjubiluem på Klättercentret, vi ska dit och klättra, snacka med alla trevliga klättrare och dricka lite öl! Tjo!

Hästar hästar =)

Idag var det onsdag, vilket betyder hästdag, då får jag åka till stallet, borsta hästar, rida och fodra dem efteråt. Hur mysigt som helst. På dagens lektion lyckades jag med bravaden att hoppa över ett hinder i riktigt långsamt tempo (inte meningen..) och landa på andra sidan på hästens hals! Utan att trilla av! Impade lite på ridläraren som aldrig hade sett någon liknande yoga-övning till häst.. Inte den bästa ridlektionen hittills, jag och hästen var inte riktigt överens om vad vi skulle göra. Men jag fick rida, och kämpa, och alltid lärde jag med något.

Putte är på väg hem med tåg från Göteborg. För fjärde gången i rad är tåget försenat, nu rejält, dessutom vägrar de stanna i Södertälje där han ska av och har bilen parkerad, så han måste ta en buss tillbaka dit, mitt i natten, så han är lagom glad för tillfället.. Jag med, för jag hade sett fram emot att få somna med honom bredvid mig. Jaja, ska sova och drömma lite om honom så länge. Nattinatti

Glöggfika hos Stefan & Sandra

Våra goda vänner lyckas inte smita från att ordna det traditionsenliga 1:a-adventsfikat. I år försökte de säga att de inte skulle ordna något men det blev vilda protester från oss alla som har tagit för vana att åka till dem första advent =) Så sagt och gjort, i söndags var vi där. vi och en massa andra, och dessa massa andra har blivit fler.. nästa alla hade i år barn! Från lilla Senni som var 5 månader till Ellen på 1,5 år och även några äldre barn. Det märks verkligen att vi närmar oss 30 nu, varje gång det ordnas fest, så blir det nästan mer barnkalas innan kl 20 på kvällen! När alla barn åkt hem och lagt sig blev det till slut möjligt att sitta lugnt i soffan och prata med värden och värdinnan. De är så himla mysiga!