
För fem år sedan spenderade jag 3 månader i Vilanova utanför Barcelona tillsammans med Charlotta för att göra xjobb. Nu var det dags att återse stället som vi pluggat, badat och druckit litervis med rödvin i…
Jag och Putte hade tagit en veckas semester och vår sistaminutenbiljett gick till, jag just det, Barcelona! Lagom mycket planerat innan, dvs varsin flygstol och lite packning. På flygplatsen hyrde vi en bil och körde söderut till Sitges och Vilanova. Det var lite märkligt att återigen gå på strandpromenaden och stå utanför Vilanova Residencia och minnas allt kul vi haft där, rejält nostalgiskt. Jag nosade upp vinkällaren där vi handlat många flaskor lokalt kvalitetsvin, och gissa om jag blev glad när de hade 5 flaskor åt mig 🙂
Dag två styrde vi kosan mot berget Montserrat som ligger några mil utanför Barcelona. Vi hade tänkt vara där 2 dagar, sedan åka in till city och turista runt för att sedan återvända till bergen igen. Men vädret blev alltför bra och klättringen alltför häftig för att kunna lämna bergen! Så vi spenderade 6 dagar i bergsmassivet och tog oss upp på ett antal av massivets flera hundra meter höga pelare. Jag har aldrig klättrat något liknande.
Första klätterdagen testade vi en klippa som låg nedanför själva massivet, vi värmde upp på några singelpitchar (en replängd). Andra dagen satsade vi rejält, vi hikade upp på berget (tog 2h), valde den coolaste pelaren och klättrade upp på den. Det blev 5 standplatser innan vi var uppe och den turen var den coolaste (och läskigaste!) turen jag någonsin gjort, tror Putte kan skriva under på det med.. Vi hade sällskap av 3 tyskar som klättrade i ett replag efter oss. Både vi och dem hade en skitdålig förare över Montserrat som vi båda hade skrivit ut från en sida på nätet. Den stämde inte riktigt märkte vi när vi klättrade och bevisades när vi dagen efter köpte en riktig förare i en bokhandel.. men upp kom vi och hade världens utsikt. Efter att ha hikat ner igen och hittat ett hostel sov vi riktigt gott.
Resten av veckan klättrade vi i ett annat område som var mer lättillgängligt. Det fanns hur mycket som helst att klättra så vi hann bara börja utforska Montserrat.