Förra veckan var jag på englandsvisit med jobbet. Jag och en kollega åkte över på tisdag kväll, bodde på hotell på Heathrow (ruggigt dyrt) och på onsdag morgon skulle vi bli upphämtade av en engelsk kollega. Men det visade sig att han hade stukat foten kvällen innan och inte kunde köra bil.. Så en annan person fick snabbpacka och kasta sig i bilen ner till oss. Så vi var inte framme vid första reningsverket i Gillingham förrän kl 15 på onsdagen. Trots det hann vi få en ordentlig titt på verket och våra filter, men inte ta några vattenprover. Vid sextiden åkte vi vidare till nästa hotell, Travel Lodge. Ett riktigt lågbudgethotell, med en frukost bestående av en ”travel box”, nåt färdigförpackat man kunde köpa med sig… inget för mig! Efter incheckning gick vi ut och åt på en liten lokal pub. Vi började med en öl i solen som åskådare till en lokal löpartävling. Skönt att för ovanlighetens skull vara den som tittar på och dricker öl! Maten var riktigt god och vi hade en riktigt trevlig kväll på engelska landsbygden.
Upp tidigt på torsdagen för att vara ute på reningsverket i Merriott i god tid. Men trots att vi vår GPS inte tog oss ända fram utan vi irrade runt ett bra tag, fick vi snällt stå utanför grindarna och vänta till driftpersonalen kom vid sisådär halv tio. Sen satte vi igång och testade en provtagningsond som jag hade med från Nynäs. Jag var lite nervös för att den inte skulle funka eftersom det var ”min” sond och jag var den enda som testat den förut. Men som tur var lyckades vi suga upp vatten med den och ta ut flera prover, pju. Vi hann till och med tillbaks till Gillingham och ta några vattenprover där med, en riktigt effektiv dag trots allt.
Mina kolleger var vänliga nog att släppa av mig i Reading hos min gamla aupairfamilj. Det blev ett kärt återseende, det var 8 år sen jag jobbade hos dem och 5 år sedan jag såg dem sist. Brogan var nu en söt liten tjej på 9 år och Ruben en tonåring på 15 år! Det kändes som det bara gått något år, fast barnen var så stora nu. Mamma Marit var sig lik, lika snäll och trevlig som förr. De hade en aupair från Tjeckien, Irena, och vi fick genast jättebra kontakt.
På fredagskvällen bjöd Marit på indisk restaurang, supergott var det och trevligt hade vi. Sen gick jag in till Readings centrum och träffade Kate, min ryska kompis som fortfarande bor kvar och numer jobbar där. Jag är så glad att hon fortfarande bor kvar så vi kunde ses även denna gång jag var på besök. Det blev några glas vin på en pub och när Kate ville gå hem mötte jag up med Irena och hennes kompisar. Det blev full fart på dansgolvet till puben stängde kl 2 och sen promenerade vi hem längs floden, som så många gånger förut.
Det är verkligen berikande med kompisar från andra länder, jag är glad att jag har det. Jag hoppas att det inte dröjer alltför lång tid tills vi ses igen. Kanske kommer de på besök hos mig snart, vem vet?!
Belliz dot net 