Det gick vägen, vi tog oss runt Vättern! Så himla nöjd och glad jag är nu.
Starten gick ju tidigt på morgonen, men trots det fick vi några timmars sömn. Konstigt var det att kliva upp och trycka i sig en portion pastasallad mitt i natten och sen cykla iväg. Eftersom vi startade kl 02:54 fick vi vara med om en underbar soluppgång i klart väder, det var speciellt. Från Motala ner till Jönköping är det lättcyklat, mycket nedför och plant. Sen börjar backarna, som alla varnat för, men de var inte så farliga tycker jag. Det gällde bara att växla ner och trampa på så var man snart uppe. Dessutom var mitt mantra ”hej kompis uppförsbacken, snart kommer jag till min kompis nedförsbacken”, det gjorde det lättare att köra upp för backarna. Dessutom hade jag min pojkvän, coach, hare och humörshöjare i ett, Putte, med som gjorde cyklingen mycket lättare!
Eftersom började det blåsa allt mer, vi kände att det var ett riktigt busväder som jagade oss söderifrån. När vi kört 20 mil tyckte jag det kände som vi nästan var framme, bara 10 mil kvar liksom. Då kände jag att det verkligen skulle gå vägen om inget oväntat hände. Men de 10 milen var ändå ganska slitiga eftersom man suttit så länge på cykeln. Rumpan gjorde ont och benen, speciellt mina knän, klagade en del. Men det var bara att bita ihop. När jag blev trött kröp jag ihop nära bakom Putte och fick mer skydd för vinden. De sista två milen ville vi avverka så snabbt som möjligt för att komma fram och få kliva av cykeln och slippa regnet som vi visste skulle komma. Vi hade ganska mycket krafter kvar så vi drog på och körde om en massa, massa cyklister. Härligt att kunna göra det och inte sega sig i mål och bli omkörd på slutet kan jag lova. Efter 15 timmar och 16 minuter var vi i mål och mitt mål att klara av En Svensk Klassiker var ett faktum!
Daniel och Nina gick i mål en stund senare, underbart att vi alla fullföljde så vi fick ta klassikern tillsammans.
När regnet väl kom hade vi gått i mål, ätit och duschat allihopa. Och vi fick sitta inomhus och äta ett kvällsmål och värma oss hos de som hade campingen, sköna gubbar var det. Sen kröp vi ner i sovsäckarna i tältet och somnade så fort vi la huvudet på kudden, medan regnet öste ner utanför.
Belliz dot net 