Snart första veckan klar

Torsdag idag, nu har jag varit på GE några dagar, blivit varm i kläderna och jobbat på som attan. Jag jobbar tillsammans med en till kille från Academic Work och vi sitter mitt i ett stort kontorslandskap med de andra. Miljön och stämningen är trivsam och kollegerna trevliga, jag måste säga att min första erfarenhet av kontorsjobb är bra!

Detta är sista dagen för mig denna vecka, lika bra att mjukstarta =) Imorgon drar jag, Putte, Jocke och Mia upp till fjällen. Antingen Sylarna eller Fulufjället, beroende på vädret. Vi ska vandra och tälta, jag älskar det!

Kroppen känns helt ok nu igen efter Lidingöloppet, som tur är!

 

Jag rapporterar efter helgen om vår lilla fjälltripp.

Annons

Jobb igen

Då har jag fått ett uppdrag igen. Denna gång sitter jag på GE Fleet Services i Solna Strand och hanterar avslut av leasingbilar. Första dagen idag, har fått egen plats, dator och sånt, känns roligt! Verkar vara en trevlig avdelning så där kommer jag nog trivas den månad jag ska vara där.

Turligt nog visade det sig att Nina ska jobba på polisstationen precis bredvid de närmsta 3 veckorna, så vi kan luncha och fika ihop, perfekt!

Lidingöloppet

Pust, idag är jag inte så snabb, dagen efter Lidingöloppet… 3 mil kuperad terräng var nog det jobbigaste loppet jag genomfört hittills. Jag, Nina och Daniel genomförde vårt andra lopp i Klassikern (eg mitt tredje). Putte skulle också sprungit med oss idag, men han var klok nog att avstå när knäna gjorde ont redan innan, Lidingöloppet är en riktig knädödare med alla backar… Och vi som sprang fick en liten hejarklack och support ute i spåret, det gav mycket extra energi att få glada tillrop efter 8, 20 och 29,9 km! Tack vare honom finns även lite bilder från dagen som jag ska lägga upp snart.

Så det var alltså jag, Nina och Danne som stod på startlinjen tillsammans. När väl starten gått tappade vi kontakten med varandra ganska snabbt och började fokusera på vårt eget lopp. Första milen var som väntat enkel att klara av, tempot var långsamt vare sig man ville eller inte eftersom det var otroligt trångt på banan. Efter första milen lättade det upp och jag kunde börja springa mitt eget tempo, det var då det kändes som loppet verkligen började på riktigt. Mellan 12 och 17 km kändes det riktigt bra, men sedan började det kännas i kroppen att den aldrig sprungit längre än så någon gång. Sista milen var egentligen bara en kamp mot smärtan för att ta sig i mål så fort det bara var möjligt för att bli klar med det där självplågeriet! Putte, Tobbe och Jenny som stod och hejade strax innan mållinjen sa att jag såg rätt pigg och fräsch ut när jag sprang förbi, vad skenet kan bedra ibland…

Jag var bara så glad att det var över, visst var det häftigt att uppleva hur det var att springa Lidingöloppet som så många andra redan gjort före mig, men jag måste ju erkänna att cykla eller till och med åka längdskidor är mycket, mycket roligare!

Väl hemma igen, sliten men glad, lagade Putte tacomiddag till mig och vi skålade i skumpan som jag fick av Tobbe och Jenny (den var supergod, tack så mycket!). Jag avslutade kvällen med ett varmt bad med badbomb, tända ljus och Putte såklart!

Tack Nina för det jättefina och bra vätskebältet, det var underbart att ha på loppet 😀

Å tiden då? 3:14:06 och en 735:e placering, jag är jättenöjd 🙂 Daniel och Nina sprang i mål strax efter mig, de var också nöjda, vi har alla tagit oss runt och kan fortsätta Klassikersatsningen tillsammans. Det är superkul att de har hakat på Klassikern, att göra den tillsammans skapar verkligen ett mervärde. Till Vasaloppet hoppar även Putte på, det ser jag fram emot!

Svampplockning är bra härligt!

Att gå runt i skogen, inte följa stigar utan ströva runt på måfå med blicken i backen och koncentretat söka av marken, det är något speciellt med det. Nästan meditativt. Jag, mamma, pappa och Krister begav oss ut i skogarna i Frölunda och Stäket för att plocka svamp. Den obligatoriska chokladtermosen samsades i ryggsäcken med kaffe- och tetermosarna och en stor hög smörgåsar som smakade gott efter några timmars ihärdigt plockande. Kantareller, som är favoritsvampen, fanns det tyvärr inte så gott om, men några hekto fick vi med oss hem i alla fall. Krister hittade rätt mycket trattkantarell som hamnade i middagsgrytan. Även fjällriska, stolt fjällskivling och bläcksvamp plockades. Fjällriskan var kanske ingen favorit i maten, men den var rolig att plocka. Däremot fjällskivlingen, vilket svamp,  nästan ny favorit!

Nu vill jag ut i skogen igen!

Bilder finns i fotoalbumet

Bockstensturen 2006

Susen påminde mig om att jag glömt skriva om den senaste mtb-tävlingen som jag och Putte körde förra helgen. Så det tänkte jag göra nu.

Vi åkte dit ganska tidigt på lördag för Putte sa att han hade en överraskning som väntade där nere i Varberg. Och jag som är så nyfiken, det var riktigt jobbigt att sitta i bilen i flera timmar och fundera på vad det kunde vara! Men den som väntar på något gott (väntar alltid för länge eller hur var det nu..). När vi kom fram och checkade in på hotellet, ja hotell föresten, bara en sån sak att inte tälta är ju värsta lyxen, fick jag äntligen reda på vad överraskningen var. Jag skulle få ansiktsbehandling och massage på hotellets spa =) Huuuur skönt som helst vill jag lova. När behandlingen var klar slappade vi i hotellets bubbelpool ett tag innan vi högg in på middagsbuffén. Varför denna lyx kanske ni undrar, men vi passade på att fira att vi nu varit tillsammans i två år med hotell och cykeltävling.

På söndagen kl 10 stod vi (tillsammans med 1000 till) i startfållan och väntade på att få ge oss iväg på den 10 mil långa Bockstensturen. Banan var snabb och lätt de första 2 milen med mycket asfalt och grusväg, men sen kom leran.. och backarna… det blev riktigt tungt att cykla. Men två vurpor och 8 mil senare rullade jag över mållinjen, rejält sliten men otroligt glad över att ha genomfört loppet. Det var första gången jag cyklade 10 mil i sträck dessutom. 5 tim 35 min tog det för mig, Putte körde lite snabbare och hans sluttid blev 5 tim och 13 minuter. Men nästa år får han passa sig 😉

Efter målgång packade vi in oss i bilen och körde till Lagan där vi blev ompysslade av hans föräldrar. Massa god mat, fika och vila hjälpte till vid återhämtningen! På hemvägen på tisdagskvällen stannade vi hos Puttes syster Linda och hennes Håkan på middag. Såklart spanade in magen, Linda är ju gravid och nu syntes det, hur mysigt som helst 🙂

Sommardag i Ågelsjön

Solen sken från en klarblå himmel och Ågelsjön låg blank som en nyputsag spegel, vi klättrade i shorts, vilken sommardag i mitten av september!

 När nu vädret är så underbart går det inte att sitta inne (sa Putte som eg. har jättemycket jobb att göra nu) så vi stack till Ågelsjön över dagen. Jag har inte klättrat så mycket den senaste tiden och var lite ringrostig, men det gick över förväntan, det enda jag tappat är lite fingerstyrka och det kommer nog snart igen. Vi klättrade lite nya femmor och sexor (svårighetsgraden) samt gamla godingen ”Nollan” som vi alltid klättrar.

Putte är hur stabil som helst nu och ledde ”Borrbult är Livet”, hur enkelt som helst den här gången. Den leden har varit hans projekt hela sommaren och det var otroligt roligt att han lyckades sätta den i år, för det här var nog sista turen ner dit i år… kanske!

Två gånger badade jag, Putte nöjde sig med en gång, sen satt vi i solen på varma klippor och mös en stund.. mmm….

Färdigjobbad!

Puh, två intensiva veckor senare är jag klar med Jeep-eventet! Det har verkligen varit intensiva dagar med 40 nya journalister som anlände varje dag. Intressant var det att jobba med tyskar, vi har helt olika företagskultur och förhållningssätt, det var verkligen tydligt. Jag trodde tyskar var bra på att organisera, men detta var ett av det rörigaste projekt jag någonsin arbetat med, kommunikation var något de inte riktigt hade koll på…

 Nu ska jag vila upp mig med att köra ett 10mils mountainbikelopp på söndag, så imorn packar jag och Patrik in oss i bilen och kör ner till Varberg. Vi ska passa på att fira vår 2årsdag med hotell och fin middag imorgon också =)

Hörs igen nästa vecka!