Ågelsjön igen

Så har jag och Putte varit i Ågelsjön igen, denna gång hade vi Daniel och Nina med oss. De är våra väldigt nära och goa vänner, och dessutom (till vår stora glädje) är de intresserade av att klättra! Och efter dessa två dagar vet jag att de definitivt fastnat för sporten. Båda två har varit med oss några gånger och klättrat i Stockholm, men nu fick de känna på den andra stora aspekten med klättringen, att vara ute i naturen. Vi tältade, badade, grillade och njöt för fulla muggar. Precis som det ska vara.

När man sitter i solen uppe på sva-plattan, med klippor ovan och nedanför sig, och blickar ut över ågelsjön med sin underbara pojkvän och sina bästa vänner, då kan inte livet bli så mycket bättre…

 

Carpe diem

buy 10 mg cialisbuy sildenafil viagra

Annons

Är du blodgivare?

Det är i alla fall jag. Och idag var en sådan dag då jag var och lämnade blod. Alla givare lämnar lika mycket, ca 4,5 dl, oberoende av kön, vikt och ålder. Jag tycker det känns bra att bidra med blod till människor som råkat ut för en olycka eller måste genomgå en större operation. Nästa gång kanske det är jag själv eller någon jag känner som behöver blod.

Det enda problemet för mig som blodgivare är att man inte ska träna i samband med blodgivandet. Helst varken dagen innan, samma dag eller dagen efter, och tre dagar utan att jag tränar är ganska ovanligt. Dessutom tar det några veckor innan man återhämtat sig helt, då gäller det att man inte ska tävla eller något annat viktigt den närmsta tiden. Men idag passade mig bra, jag har vilat sen Vansbrosimmet och nästa tävling ligger långt fram i tiden (midnattsloppet).

En annan fördel är att man får en liten hälsokontroll på köpet, varje gång kollas blodtryck, puls, blodvärde (järn) och HIV (inte för att det är någon större risk, sådana fall ska man inte vara blodgivare, men iallafall).

Nu ska jag äta middag och skrapa trisslotten jag fick som tack idag!

Som fisken i vattnet…

…kände jag mig nästan när jag simmade i dalälven och vanån i söndags! Det var dags för Vansbrosimmet, ett av delmomenten i En Svensk Klassiker. Jag, Nina och Daniel simmade och Patrik var med som coach. Jag och Nina har legat i hårdträning hela vintern (nåja, men vi har försökt simma en dag i veckan iallafall) och jag har alltid gillat att vara i vattnet så denna tävling kändes inte lika jobbig att genomföra som Vasaloppet. Dessutom var förutsättningarna riktigt bra i år, med 21-gradigt vatten. Min måltid var under 1,5h, och det visade sig inte vara några problem, 1h 7min 29 sek blev tiden. Detta är helt klart den lättaste tävlingen i klassikern, nu är det bara att ladda inför Lidningöloppet!

Det är ganska intressant att se hur man kan ändra syn på vad som är genomförbart och inte. Innan jag började fundera och träna för att genomföra klassikern tyckte jag att 9 mil på skidor verkade hur sjukt långt som helst. Det var svårt att förstå hur man skulle klara av att köra hårt så pass länge, både fysiskt och inte minst mentalt. Men allteftersom jag började öka upp träningsmängden och köra längre pass kände jag att kroppen faktiskt svarade och började anpassa sig till de nya kraven som jag ställde på den. Dagen då jag körde vasan hade jag som längst skidat ca 2,5 mil i sträck innnan. Men kroppen hade vant sig vid belastning och jag var mentalt förberedd på att vara ute och skida hela dagen. Det gick ju bra, jag tog mig i mål och min syn på vad som faktiskt var genomförbart hade ändrats!

Samma sak har jag upplevt med cyklingen. För några år sedan hörde jag talas om 08XC, ett mountainbikelopp som går mellan Arlanda och Stockholm och är 12 mil långt, vilket lät helt galet. Jag kunde inte riktigt förstå hur man orkade cykla ett sådant och vad det var som drev de här människorna att faktiskt göra det. Men så träffade jag Patrik som introducerade mig till cyklingen, och ju mer jag körde, desto rimligare kändes det att jag skulle klara av ett långlopp. Men inte förrän jag genomfört mitt första lopp förra våren förstod jag vad det handlade om och hur utmanande och roligt det falktiskt var!

Att testa sina gränser, sätta mål och utmana sig själv, det blir man stark av, och det borde alla göra ibland, alla på sin egen nivå.

Åreveckan

Det år något speciellt med Åre. Kanske för att det var där allt började förförra sommaren, jag vet inte. Men varje gång vi planerat en resa dit har det känts bra i magen. Och varje gång vi är där går vi runt och myser med ett leende på läpparna. Denna gång var det sommar och riktigt varmt, så någon skidåkning var inte aktuellt, men vi hade inte tråkigt för det. På måndagen då vi kom upp med nattåget softade vi mest runt i byn, åt lunch med Pehr, shoppade, njöt av att vara där helt enkelt. Vi var ganska trötta efter tågresan, det var lite svårt att sova eftersom SJ inte har någon ventilation att tala om på sina tåg. Vi hade härliga +35 grader i sovkupén och ett fönster som gick att öppna hela 5 cm…

Resten av veckan var det dock full fart, med löparunda upp på Skutan, klättring i Hell i Norge och kajakpaddling på Åresjön. Vi träffade Pehr och Malin på kvällarna och bastade i saunaworld på hotellet, lagade supergo mat (vissa lagade mer än andra) och snackade en massa strunt som sig bör.

 

 

Mot Åre!

Ikväll hoppar jag och Patrik på nattåget till Åre! Vi ska hälsa på Pehr och Malin och bo på Holiday Club och sitta i bastun i deras suana-world. Ja på kvällarna alltså, för det är äventyrsfestival där nästa vecka, så vi kommer väl hänga där en del, om vi inte kutar upp på skutan eller klättrar någonstans. Kanske skriver jag något inlägg däruppifrån, annars får ni en liten reseberättelse när jag kommer hem. Ha det så gott så länge!

En länk till Åre Mountain Games.

Lördag i Kungsängen

Det är otroligt fint väder ute för tillfället, man vill bara vara utomhus och sola, bada, läsa och ha det skönt. Nu när jag bor i lägenhet inser jag hur skönt det varit att under min uppväxt ha bott i villa. För nu när solen skiner är det inte bara att kliva ut på tomten och och breda ut handduken, man måste planera mer och ta sig iväg till någon park eller badstrand. Tur att mina föräldrar fortfarande bor kvar i villan i Kungsängen, så jag kan fara ut till dem ibland! Denna helg är precis en sådan där jag befinner mig i Kungsängen; äter mammas goda mat, solar på baksidan, badar i Lillsjön, kollar VM-fotboll med pappa.

Pappa tycker säkert det är bra att jag är på besök, för då får han lite hjälp med att bygga om trallen till balkongen =)

Nej nu börjar matchen mellan Brasilien och Frankrike, till TV-soffan!